Bokmässan i Göteborg

20130929-224839.jpg

 Sååå många böcker. Sååå många förlag.

Jag och min skrivgrupp har gått runt och botaniserat bland alla böcker och nu har jag packat upp min bokkasse. Det blev en liten samling som jag nu ska försöka klämma in i den redan överfulla bokhyllan.

På bilden berättar Per Nilsson om sin senaste bok om ängeln Extra för Alfabetas redaktör. Jag har själv skrivit om en ängel så jag var bara tvungen att stanna och lyssna.

Det här besöket handlade mycket om att studera olika förlag. Jag försöker lära känna förlagen och deras olika stilar. Anledningen är att jag har ett manus som snart är redo för förlag och jag vågade mig faktiskt till och med fram till några förlag för att sondera terrängen. Det var nervöst och obehagligt. Men spännande och kul.

Jag hittade några mindre förlag som verkade passa mitt manus, bl.a. Bokförlaget Mormor och Litet Förlag och i min kasse ligger några av deras nya böcker.

I Norstedts monter lyssnade jag på Johanna Holmström när hon berättade om sin nya bok Asfaltsänglar, så jag var bara tvungen att köpa den.

Men den vackraste boken i kassen är tveklöst Slottet av is av Janina Kastevik från Bonnier Carlsen. Det är en barnbok som ska få gå runt bland mina åttaåriga elever. Men först ska jag läsa den själv.

Nu längtar jag efter att slänga mig över mina nya böcker och mitt manus för att få det klart. Det svåra just nu är att bestämma vad jag ska börja med. Men som det känns just nu får böckerna vänta ett tag. Det kliar i fingrarna att få manuset klart.

 

För alltid… av Ingelin Angerborn

För alltid

Nora fyller snart tretton år och tillbringar sommarlovet hos sin mammas bästis, som är konstnär och bor i ett ensligt hus mitt ute i skogen. Redan på första sidan förstår vi att det kommer att handla om något spökligt. Ett obebott hus, en massa damm, obegripliga händelser och en hel del rysningar och mod. Lägg därtill en dos åskoväder, mystiska sms och obehagliga drömmar.

Nora har en lite udda familjesituation som ger en extra krydda till boken. Hon har aldrig haft någon pappa och under hela boken är mamman ute på en pilgrimsvandring i Spanien. Nora får bo hos mammans bästis, en härligt annorlunda person. När jag läser boken slås jag av vuxenvärldens karaktärer. De här båda kvinnorna är inte alls tillrättalagda. De är människor med allt vad det innebär. Och det ger boken en friskhet.

Boken tillhör skräckgenren med spöken som centralt tema men den handlar också om kärleken till mamman och längtan efter pappan.

Jag slås av Angerborns här-och-nu-språk med mycket dialog och driv. Hon använder cliffhangers som gör att jag hela tiden vill fortsätta att läsa. Det tror jag är en nyckel för att locka våra ungdomar att läsa.

Tankar om boken Coraline av Neil Gaiman

coraline

En flicka är nyinflyttad i ett gammalt hus med en igenvuxen trädgård. Flickan hittar en dörr som leder till en tom lägenhet bredvid deras egen och där hamnar hon i en värld, obehagligt lik sin egen. Där finns en annan mamma och pappa, som uppför sig mycket underligt och som fångar in henne.

Flickan får ett uppdrag, där hon ska rädda sig själv, sin familj och några till. Det är som en fantasysaga, en Alice i Underlandet, med en skräckinblandning, som en mardröm.

Genom hela läsningen vet man ungefär vad som ska hända. Man vet att hon kommer att bli fångad, att hon kommer att få magisk hjälp, att hon kommer att stöta på stora svårigheter och att det är hon som är hjälten. Allt är uppbyggt som en saga. Samtidigt finns det en handling på ett annat plan, med ett tråkigt liv och föräldrar som inte ser henne.

Vad är fantasy och vad är skräck? För mig blir det skräck eftersom den onde är en mamma som liknar hennes egen mamma. Det blir obehagligt, det kryper nära.

Jag kände obehaget bara jag såg omslagsbilden och fortfarande förföljer ögonen mig. Jag var tvungen att lägga boken upp och ner på nattduksbordet för att kunna sova. 

Vad har jag lärt mig av Gaiman? Jo, att sagans ingredienser är oslagbara, de små till synes obetydliga ledtrådarna planteras ut. De skapar spänningen samtidigt som det finns en trygghet i dem. Och det är den tryggheten som gör att tonåringen klarar av att läsa den.

Läs för ditt barn

albert-einstein

Albert Einstein sa till en orolig mamma att du ska läsa sagor för ditt barn om du vill att det ska bli intelligent. Jag läser redan för mitt barn, svarade modern. Läs ännu mer, var Einsteins råd.

Jag har tagit fasta på Einsteins råd och fortsatt att läsa även efter det att barnen har lärt sig läsa. Det har gett mig en mysig stund med barnen och jag hoppas att mitt läsande har gett dem åtminstone lite fantasi och kreativitet. Genom sagan öppnas dörrar till nya världar, där det bara är fantasin som sätter gränserna.

Men gränsen sätts när en illustratör ger oss en bild, framför allt när en bok blir filmatiserad. För mig såg Pippi Långstrump ut som på Ilon Wiklands bilder. För mina barn ser hon ut som Inger Nilsson. Jag har flera gånger hört barn prata om karaktärer som om det inte är den ”riktiga Pippi Långstrump”. Den riktiga är ju den på filmen.

Jag tror att Einsteins råd till föräldrar gäller i ännu högre grad idag än när han levde. Idag matas barn tidigt med färdiga, ofta rörliga bilder. Jag tror att det är positivt med alla bilder men jag tror också att barnet måste få en chans att skapa sina egna bilder.

Astrid Lindgrens Näs

imageEfter en helg på Astrid Lindgrens Näs är jag nu fylld av inspiration och kärlek till denna sagodrottning, som har fängslat så många barn i så många år. En guide visade oss runt i Astrids barndomshem och jag fick höra om hennes barndom, precis som i Bullerbyböckerna och i Madicken.

”Det står väl inte i Mose lag att det är förbjudet för gamla kärringar att klättra i träd!”, sa hon och fortsatte att leka och klätta i träd även som gammal. Hon växte upp med luffarna som satt vid köksbordet om kvällarna och berättade historier.

Jag önskar att jag hade haft en luffare vid middagsbordet när jag var barn. Rasmus på Luffen är en av mina absoluta favoriter. Den spelade vi som ljudband i bilen när mina barn var små. Och jag grät en skvätt på slutet varje gång. Det var nog zigenarblodet i mig som kom i brand.

När jag utbildade mig till lärare fick jag lära mig något som jag har burit med mig. Det viktigaste du kan ge ditt barn är vingar och rötter; vingar för att kunna flyga och rötter för att våga. Jag tror att det var det Astrid Lindgren fick.