Jag skriver – alltså finns jag

IMG_0471

Det där med att skriva regelbundet är något viktigt. Jag upptäcker att jag bygger upp ett motstånd när det dröjer för länge mellan skrivtillfällena. Jag trillar ur min berättelse och bygger upp en distans till den.

Eftersom jag inte skrev igår, eller förra dagen, eller den innan dess, så behöver jag väl inte skriva idag heller.

Förra veckan fick jag ynnesten att tillbringa en vecka i solen, i trånga slingrande gränder bland vitkalkade hus och apelsinträd och citronträd som dignade av mogna frukter. Jag hade planerat att ägna många timmar per dag åt skrivande, men jag kom hem med helt andra ord i datorn än vad jag hade planerat. I min packning hade jag nämligen stoppat ner en bok jag kan rekommendera:

Skriv om och om igen, av Katarina Kuick och Ylva Karlsson.

Den är fullproppad med olika kreativa övningar och jag kom hem med en hel del dikter, skrivna mest på skoj. Och inte ett enda ord hade lagts till på min nya roman. Det är klart att jag är besviken på mig själv. Men jag resonerar som så att när det är dags att skriva så kommer det.

Eller så är det bara ett försvar, en ursäkt för att inte hamna i någon slags otrevlig känsla av att inte klara av att skriva. För skriva vill jag ju. Hela tiden. Men tills dess har jag nu en mysig bok som kan ge mig många kreativa stunder.