Gamla klassiker som bearbetas för barn

robinson_crusoe1

Jag har läst Robinson Cruose av Daniel Defoe. Jag har också läst Maj Bylocks version. Den första är en äventyrsroman, en klassiker. Den andra är en sammanfattning. Jag förstår att vi måste arbeta om de gamla klassikerna för att göra dem tillgängliga för våra unga. Men en sak som jag inte förstår är varför vi arbetar om dem så att de riktar sig till en annan målgrupp än vad de var tänkta till. Nu vet jag ju inte exakt vilken målgrupp Defoe hade tänkt sig men jag tror inte att han hade tänkt att tioåringar skulle läsa dem själva.

Min man läste Jules Vernes klassiker i original för sin dotter när hon var i tioårsåldern. Det blev en mysig kvällsstund för dem och jag tyckte att det var en strålande idé. Det är så lätt att vi slutar läsa högt för barnen när de börjar läsa själva. Vi slutar läsa högt och så ger vi dem istället de förkortade versionerna så att de kan läsa själva. Tänk vad mycket de går miste om då.

Ulla Rhedin skriver i Bilderbokens hemligheter (2004:193): ”Barnens klassiker blöder, de åderlåts på sina speciella litterära kvaliteter genom att omarbetas till allt lägre åldrar.” Jag håller med henne.

Robinson Cruose var ingen liten pojke som rymde hemifrån, som Bylock vill få det till. Han var en ung nittonåring som begav sig hemifrån för att söka lyckan utan sina föräldrars välsignelse. Varför kan han inte få fortsätta att vara det?

3 reaktion på “Gamla klassiker som bearbetas för barn

  1. Jag vet inte om jag tycker att klassiker ”måste” bearbetas om. Om de är så långa/svåra/allvarliga att man inte kan läsa dem förrän man blir lite äldre så är det kanske ok ändå? Det finns ju jättemycket bra böcker som är riktade direkt till en yngre publik. Kan man inte läsa dem istället. Min egen erfarenhet av att som liten ha läst bearbetningar är att de förkortade böckerna har varit tråkiga och ganska dåliga. Min reaktion blev inte att bli nyfiken på originalet, utan att undra hur i hela friden detta kunde bli en klassiker. Jag blir mer än gärna motbevisad, men hittills har jag inte sett någon kortversion som har hållit samma klass som originalet, och då undrar jag lite vad poängen med är.
    /Liv

    • Jag tror nog att en del klassiker från förra seklet kanske behöver omarbetas en del för språkets skull. De flesta Robinson Cruose är just ombearbetningar – men i varierande grad. Jag håller med dig om att det är synd när klassikerna bantas ner till ”en liten fjärt”. Hur ska man bli sugen att läsa Robinson Cruose av en sån avskalad bok som Maj Bylocks version? Jag blev i alla fall inte sugen. Det blev snarare, som du skrev, att man undrar hur den har blivit en klassiker över huvud taget.
      Sagan om ringen har ju getts ut i en omarbetat version för några år sedan. Och så gjorde man filmerna ungefär samtidigt. Även om dessa böcker är förkortade så är de inte stympade. Jag tror att det är en viktig skillnad. Om man inte klarar av att läsa klassikern, så kan man stoppa in den i öronen. Då är det inte någon annan som har strukit i texten och bestämt att det här avsnittet inte ryms.

      Det där med vad som är en klassiker är spännande. Är Harry Potter en klassiker? Eller kommer den att bli det? Och i så fall när då?

      • Jag tycker att det är stor skillnad på nyöversättningar (som i fallet med Sagan om Ringen) och rena moderniseringar av språket å ena sidan, och förkortningar å andra sidan. Självklart kan det bli svårt att ta sig igenom ett alltför ålderdomligt språk. Det som jag ondgjorde mig över var böcker i den senare kategorin.

        Jag tycker nog att Harry Potter redan är en klassiker. Vet dock inte vad den officiella definitionen på klassikerstatus är. Vet du? :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>