Mitt hjärta hoppar och skrattar

mitt-hjarta-hoppar-och-skrattar

Rose Lagercranz har skrivit och Eva Eriksson har illustrerat för barn 6-9 år

Jag älskade Eva Erikssons bilder men jag reagerade inte enbart positivt på texten. Det är ett bra tema med två tjejer som är dumma mot huvudpersonen, Dunne. Dunne tar till annorlunda medel för att försvara sig och råkar illa ut. På slutet får hon naturligtvis sin upprättelse och man blir engagerad och upprörd över de vuxna. Invävt finns också sorgen i att förlora en bästis som flyttar till en annan stad.

Det jag reagerade mot var att det kändes som att boken var skriven mer till vuxna än till barn. Det satte igång en massa tankar i mitt huvud om hur man skriver en barnbok. Är det viktigare att nå föräldern som ska köpa boken eller att nå barnet? Jag fick känslan av att författaren behandlade barnet lite nedvärderande och raljerande över barnens lekar.

Det känns inte alls som att boken riktar sig till 8-9-åringar. Jag skulle snarare tänka mig att boken läses högt av en vuxen för en 4-6-åring. Även illustrationerna visar en yngre tjej.

Är det jag som är dömande? Lagercranz/Eriksson är ju veteraner på barnböcker och jag är ju ”bara” en lärare. Men jag blev upprörd å barnens vägnar när jag läste boken.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *