Att börja på en ny bok

IMG_1656

Jag har gått och funderat på en ny bok i flera veckor, ja egentligen i ett år eller så. Jag har inte riktigt vetat om idén håller, om det är något att skriva. Före sommaren hade jag bestämt mig för att använda sommaren för att testa och se.

Det var lite nervöst att börja, och jag förstår inte varför. Alla andra gånger har det ju bara varit att sätta igång. Men det finns en skillnad nu. Det här är en fortsättning på en bok som kommer att publiceras i april. Så skillnaden är kanske någon slags prestige. Måste jag leva upp till något helt plötsligt?

Så jag har gjort allt för att inte skriva. Jag har läst och promenerat och badat och levt semesterliv. Under tiden har jag bearbetat. Och så för sju dagar sedan satte jag mig framför datorn och började. Jag promenerar och badar på förmiddagarna. Sen stänger jag in mig och skriver några timmar. Jag bara skriver det som kommer och det är härligt.

Att skriva är verkligen en magisk process. Som att sätta sig på ett tåg. Jag vet ungefär vad jag tror kommer att hända. Men det är så mycket jag inte vet. Igår kom jag ut till maken i ett berusat tillstånd. Nu har jag nog en titel, jublade jag. Ellen (min huvudperson) sa just precis vad boken handlar om. Det kan hända att just den dialogen försvinner under redigeringsfasen. Och det kan hända att det dyker upp en annan titel. Men nu har jag i alla fall en titel och om sanningen ska fram så kändes det inte lika roligt att skriva på en bok utan titel.

6 reaktion på “Att börja på en ny bok

  1. Å vad roligt att du är igång igen! Det låter underbart :) Och jag förstår verkligen det där med att man vill ha en titel, det gör något med känslan, med hur stabilt det känns på något konstigt sätt. Så grattis till titeln, oavsett om den blir kvar eller inte!

    Och ja, det där med att det är en fortsättning. Vilken otroligt nervös grej. Jag tänker mig att det nog kan göra väldigt stor skillnad (och i det fallet kanske inte en helt och hållet positiv skillnad) att skriva på en bok när man vet att folk kommer läsa den – eller i alla fall starkt misstänker att folk kommer läsa den. Hu! Men jag håller tummarna för att det flyter på och blir fantastiskt, och fortsätter se fram emot att få läsa om Ellen i vår.

    STOR kram!

    • Tack så mycket. Jag har nu fått ihop 40 sidor. Jag har ingen aning om ifall det blir något att ha men jag ville göra ett försök i alla fall. Så får jag väl se vad jag gör med all text sen. Lite som att följa med i det som händer.
      Jag har satt en dead line också. Har hört att det är bra att ha :-) 15 juni ska jag ha ett råmanus. Vad säger du om det datumet? Det känns lagom avlägset. Jag har räknat på det och tror att det kan hålla.
      Om några dagar kommer en skrivarkompis hit. Då ska jag lägga undan mitt manus och ägna mig åt en barnbok som vi skriver tillsammans. Vi får väl se hur det går. Om jag kan hålla fingrarna borta från Ellen.
      Lycka till med din skrivarsommar. Du verkar ha en stöttande familj som tar ditt skrivande på allvar. Det är viktigt. Sen tar det ju tid att vara småbarnsförälder. Det bara är så.
      Stor kram

      • Det låter helt rätt att bara skriva på och se vad som händer, skönt att du kan vara så cool med det. Juni låter rätt så rimligt, tycker jag, även om man ju aldrig kan veta med livet och vad som kommer ta plats i ens vardag. Håller tummarna hur som helst!

        Vad kul med ett barnboksprojekt! Det är så roligt att göra saker med andra ibland, man är ju ganska ensam i sitt skapande som författare, och det ger verkligen något extra när man kan jobba tillsammans med någon annan. Lycka till med det också!

        Kram!

  2. Åh, så roligt att du har börjat skriva nytt! :-) Det är en fantastisk fas, även om det är roligt att redigera också. Just det där att inte veta vad som kommer att hända, och på vilket sätt, att kunna överraska sig själv i skrivandet. Det blir en fortsättning på Ellen alltså? Jättekul, jag ser fram emot att läsa så småningom! :-)

    • Ja. Det är verkligen en fantastisk fas. Och samtidigt lite skrämmande. Igår hade jag värsta flyt. Jag skrev om sådant som jag hade en hyfsad aning om vad som skulle hända. Idag är det värre. Nu är jag i någon slags mellanfas där jag inte alls vet vad som ska hända. Lite pirrigt. Men helt fantastiskt. Och det är verkligen kul att fortsätta att skriva om personer man redan känner. Jag förstår varför författare skriver uppföljare. Det finns risk för att det blir en tredje bok också :-)
      Sen är det ju det där med förlag. Min förläggare reagerade inte alls så positivt som jag hade hoppats när jag berättade vad jag gör. Han tyckte att vi skulle fokusera på den första boken nu. Då blev jag tveksam. Gör jag fel? Men så bestämde jag mig för att köra ändå. Ifall jag måste göra ändringar i den första boken måste jag ju göra dem under hösten. (Och redan har jag upptäckt några saker som jag måste ändra.) Det kanske var det han var rädd för.
      Hoppas sommaren är snäll mot dig. Det är den mot mig.

      • Jag tror det är bra för bok ett om man jobbar på bok två. Hellre det än på något helt nytt. För genom att jobba med samma karaktärer fördjupar man dem ju, och genom det kan ju även ettan bli bättre!

        Superroligt i alla fall att du är igång och skiver igen, och att du har startat äventyret med att bara kasta dig ut i skrivandet! Låter så där sprudlande som det ska vara!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>