Att skriva är som att baka bullar

deg

Jag skulle vilja likna skrivandet med att baka. Det är för övrigt en perfekt sysselsättning under en skrivperiod. Att knåda degen ger lugn och skaparlust, i alla fall för mig.

  1. Först kommer behovet av att baka ett speciellt bröd, alltså skriva om något som ligger dig varmt om hjärtat. Du får en bokidé.
  2. Du blandar till degen och skapar din intrig, dina karaktärer, din miljö, din synopsis.
  3. Degen måste jäsa och du behöver landa, låta ditt synopsis vila några dagar eller veckor.
  4. Du knådar degen, formar bullarna, skriver kapitel efter kapitel. Boken rinner fram under dina fingrar.
  5. Det är dags för ännu mer jäsning och texten måste vila länge nu, helst några månader.
  6. Du penslar, dekorerar och gräddar din skapelse, formulerar och omformulerar dig många gånger för att få det så bra som det bara går.
  7. När du tar ut plåten ur ugnen undrar du nervöst om de är degiga i mitten, eller om de ska in en stund till. Det kanske går att göra texten ännu lite bättre.
  8. Till slut måste du bestämma dig för att de är klara och då bjuder du in till bullfest hos förlagen.

Sen är ju frågan om förlagen spottar ut texten eller om de gillar den och kanske till och med vill ha en till.

6 reaktion på “Att skriva är som att baka bullar

  1. Haha! Vilken underbar liknelse! Helt på pricken. Jag antar att jag fortfarande är på knådningen. Herregud, fem, eller kanske sex års knådande. Det är i mesta laget. Tur att det är dags för jäsning snart!

    • Ha, ha. Men efter all denna knådning måste bullarna bli helt underbart goda. Jag upptäckte en felaktighet i mitt inlägg. Boken rinner väl inte fram hela tiden. Det är ju ganska mycket svett och stånk och ångest bland ingredienserna.
      Men det låter spännande att det börjar bli dags för jäsning. Då kanske det snart finns en chans att få läsa.

      • Ja, det var ju en ordentlig felaktighet, det där med att inte nämna svettet och stånket :)

        Det där med läsningen har jag funderat mycket över. Planen (som jag har glömt att berätta om på bloggen, så det ska jag göra vilken dag som helst) är att skriva klart till trettondagsafton för att Liv ska få läsa ett första utkast. Med klart menar jag i det här fallet att skriva så att det inte finns några luckor där läsaren inte vet vad som händer. Men kanske inte att all text kommer bli helt färdig eftersom jag bestämt att jag ska lämna ifrån mig texten oavsett, och jag tror verkligen inte att jag hinner få till allt. Därför tänker jag mig att jag bara ska låta Liv läsa till att börja med och beroende på vad hon tycker funderar jag på att göra en snabbredigering och låta andra läsa. Ett annat alternativ är ju att låta tillexempel dig läsa ungefär samtidigt som Liv om du skulle vilja det, men det känns som att jag lite ”kastar bort” dina ögon då. Eftersom det är så mycket som inte är färdigt. Det var lite det Liv tänkte när hon erbjöd sig att läsa. Vad tror du?

  2. Det här kände jag mig verkligen igen mig i. Min stackars Konrad-bok har tyvärr fått jäsa alldeles för länge, så den behöver knådas om ordentligt innan jag kan göra något mer av den. :-)

    Vilken fin blogg du har, förresten. Hur kan jag ha missat den??? Tack för många bra boktips till Rasmus!

    • Tack Sandra
      Jag är ganska ny i bloggvärlden, åtminståne känner jag mig ny och grön. Men jag kanske håller på att ändra på det nu. Efter en smekmånad på drygt ett år kanske det är dags att ta nya bloggsteg :-).
      Det var roligt att du kunde ha nytta av några av mina inlägg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>