Harry Potter har kommit till Norrköping

Harry Potter och hemligheternas kammareJag och min dotter trillade in på Harry Potter-utställningen, som nu befinner sig i Norrköping. Relativt nyligen upptäckte jag Norrköping som stad, och nu får den staden visa Harry Potter för svenskarna.

Jag måste börja med att säga att jag inte tillhör Harry Potter-fansen. Men när jag hade gått igenom utställningen var jag helt uppslukad av J.K. Rowling. Det är helt fantastiskt hur hon har kunnat skapa denna serie böcker om eleverna och lärarna på Hogwart skola.

När vi kom hem var vi bara tvungna att titta på filmerna. Än så länge har vi bara hunnit se två av dem, men vi ska se resten också. Det måste vi bara…

När jag läste böckerna tyckte jag att det var alldeles för många karaktärer. Jag tyckte att det blev lite rörigt. Men nu när jag har gått igenom utställningen och även sett de två första filmerna ännu en gång, är jag helt såld. Harry Potter vinner i längden. Nu vill jag läsa böckerna igen.

Vad är det då jag gillar? Vad är det som är så fantastiskt? Det är klart att det är lätt att blanda ihop filmerna med böckerna och man till slut inte vet vad som är vad. Alldeles oavsett om det är boken eller filmen jag skriver om så tänker jag försöka mig på att lista några bra saker att ta med mig själv i mitt skrivande:

  • Rowling har skapat en fantasymiljö i vår egen verkliga miljö, till skillnad från andra fantasyböcker, som utspelar sig i en helt främmande värld. Det gör att igenkänningsfaktorn är stor. Vem har inte gått i skolan?
  • Rowling har skapat många udda karaktärer som hon har skruvat till ordentligt. Sen har även filmmakarna skruvat till dem ett varv till (tror jag i alla fall). De enda karaktärerna jag har lite svårt för är mosterns familj. De är lite för stereotypa i min smak. Men jag inser att de blir lite roliga.
  • De vuxna döljer saker för barnen, så de blir tvungna att ta saken i egna händer. Ett riktigt klassiskt grepp, precis som Astrid Lindgren skulle ha gjort.
  • Hjältetemat finns där. Det är Harry Potter som är den stora hjälten, som alla har väntat på. Samtidigt det lilla föräldralösa barnet, som inte riktigt litar på sin kraft.
  • Vänskap, rivalitet och vardagsliv varvas med det stora äventyret runt den farliga Voldemort.
  • Sju reliefer (tror jag att det är) gör att det fungerar som en serie, men att det också kan läsas fristående.

Jag sitter och väver min egen äventyrsroman för barn. De trådar jag främst vill ta med mig från J.K. Rowling är just karaktärerna. Jag behöver skruva till dem lite mer. Det gör att boken blir roligare att läsa. Det jag också vill ta med mig är just de vuxnas tystande av sanningen. Det gör ju att barnen måste lösa mysteriet på egen hand. De vuxna är dumma och barnen är de kloka.

5 reaktion på “Harry Potter har kommit till Norrköping

    • Tack Marés. Det är alltid lite nervöst att visa upp det jag skrivit. Men jag måste vänja mig. En dag vill jag ju att ni läser min bok

  1. Håller med i mycket, HP är verkligen lyckat i mycket! Dock, det som jag irriterade mig mest på med HP var just det där med de vuxna som undanhöll sanningen så där. Visst, som barnbok funkar det väl, de vuxna blir dumma och barnen smarta. Men jag tror det går att göra bra mycket snyggare. Mindre uppenbart att ”haha, nu talar inte jag om det här för lilla dig för jag vill att du klurar ut det själv”. De vuxna behöver liksom tydligare motiv till varför de undanhåller infon. För trovärdighetens skull. Säger en som sett filmerna lite för många gånger, och kanske har lite väl mycket vuxenkrav på dem…

    • Eller… Det här med vuxenkrav. Vad jag menar är nog att om jag var 9 skulle jag nog köpa det och tycka det var spännande att de vuxna inte kunde ge några svar, för då skulle jag nog vara mitt inne i filmen/boken och tänka på så mycket annat. (Liksom jag nog inte tänkte på det första gången jag såg filmerna.) Men kanske skulle jag även vid 9 års ålder ha börjat ifrågasätta de vuxna efter att ha sett filmerna så jag nästan kan dem utantill.

      Däremot – karaktärerna, miljöerna: underbart myyys!

      • Jag tror att det är ganska vanligt att de vuxna undanhåller information till barn. Det finns saker man inte pratar med barn om, t.ex. sex. Det är ju för att vi försöker skydda barnen. Sen är det ju inte alltid så lyckat att låta barnen upptäcka saker på egen hand. Nu för tiden pratar man nog mer med barnen så jag förstår din synpunkt. Om man är en moderna vuxen eller barn så kanske man inte undanhåller så mycket. Men i vår värld finns det alldeles för många ”dumma vuxna”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *