Hur hanterar man refuseringar?

IMG_1090

Jag såg mailet på förmiddagen, när jag snabbt skulle kolla ett annat mail. Direkt såg jag vem det var ifrån. Och jag som hade gått och hoppats. Den här förläggaren hade verkat så positiv och intresserad av just mitt manus.

Jag öppnade inte mailet på en gång. Ska sanningen fram så visste jag inte om jag skulle orka gå tillbaka till eleverna och verka som vanligt efteråt. Och genom att förhala ögonblicket kunde jag ju inbilla mig att förlaget skrev mail istället för att ringa. Det kanske var enklare att få tag i folk den vägen. Så det där mailet behövde inte alls betyda det där som jag var rädd för.

Men det är klart att det var ett nej, ett nej helt utan förklaring. Tack för att vi fick läsa ditt manus…

Vad är det som gör att jag går runt och hoppas varje gång? Jag hoppas att just det här förlaget kommer att säga: Henne vill vi ha. Varje gång telefonen ringer så tror jag att nu, nu ringer de. Ibland känner jag inte igen telefonnumret. Då börjar hjärtat slå en aning snabbare. Och när jag har samlat ihop mig för att svara har de alltid hunnit lägga på. Varför då? Jo, för det var inte förlaget som ringde utan någon jävla telefonförsäljare.

Just nu befinner jag mig i chockfasen. Jag trodde verkligen på det här förlaget. När sorgen har lagt sig vet jag att jag kommer att fundera vidare, hitta andra förlag, skriva på mitt nya manus. Jag leker också med tanken att ge ut boken själv. Jag skriver ju för att bli läst.

Men just nu ska jag bara tycka synd om mig själv och längta tillbaka till sommarens solnedgångar från båten.

2 reaktion på “Hur hanterar man refuseringar?

  1. Å Marie, vad tråkigt :(

    Ja, det är klart att man måste tillåta sig att sörja och faktiskt tycka riktigt synd om sig själv. Jag har ju än så länge inte blivit refuserad eftersom jag inte skickat in något manus än, men jag är säker på att jag kommer att bli det och att det är en självklar del av att bli publicerad författare. Jag vet inte hur man ska hantera det på annat sätt än just som du gör, sörja, gå vidare, börja om.

    En vacker dag är det din tur, tills den dagen är det bara att kämpa på!
    Stor kram!
    /Linda

    • Tack Linda
      Nu har jag sörjt färdigt. Och nu har jag hittat ett till förlag :-)
      Och så har jag bestämt mig för att kanske, kanske ge ut den själv om jag inte får napp. Men nu är det nytt manus som ska skickas ut och en ny väntan som inträder.
      Kram

Lämna ett svar till Skriviver Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>